Bilbranschen har ett ledarskapsproblem

Om mod, ansvar och mänsklighet i en bransch som ofta glömmer människan bakom resultatet.

Jag har varit i bilbranschen i över 35 år. Jag har sett teknik komma och gå, trender skifta, och affärsmodeller förändras. Men en sak som inte förändrats tillräckligt och som fortfarande är ett stort hinder för många företag – är ledarskapet och dess ledarskapsproblem inom bilbranschen.

Vi talar gärna om innovation, eldrift, digitalisering och effektivitet. Vi investerar i nya system, nya processer och nya fordon. Men vi undviker ett av de mest centrala samtalen: Hur mår människorna som ska få allt detta att fungera? Och hur leder vi dem?


Att vara chef är att våga vara det fullt ut

Att vara chef är inte bara att sätta mål och hålla koll på siffror. Det är att leda människor, varje dag. Att våga stå i första ledet när det stormar och att samtidigt ha förmågan att lyssna, uppmuntra och vara närvarande.

I bilbranschen har det länge funnits en tyst kultur där resultat alltid går före relationer. Där man som chef ska vara stark, lösningsorienterad och gärna lite hård. Där man inte visar att man är osäker. Och framför allt: där man inte ber om hjälp.

Men låt mig säga det rakt ut:

Ett starkt ledarskap är inte att ha alla svar – det är att våga ställa rätt frågor.


När blev det tabu att säga: ”Jag vet inte”?

Jag har mött otaliga mellanchefer som kämpar i det tysta. De ska vara lojala uppåt och samtidigt bära sina team nedåt dvs vara en bra mellanchef. De får sällan stöd, än mindre vägledning. Och de erkänner det inte högt, för i bilbranschen är det fortfarande tabu att visa sig sårbar.

Men vad händer när chefer slutar be om hjälp?
När kulturen präglas av tyst stress, dolda konflikter och rädsla för att misslyckas?
Jo, då slutar vi växa. Som ledare. Som team. Som företag.


Tekniken lyfter inte sig själv

Missförstå mig rätt, teknik är viktigt. Men teknik ersätter inte människor. Den kompletterar oss. Och i en bransch som så starkt fokuserar på nästa stora tekniska lösning, är det lätt att tappa bort den viktigaste resursen: personalen.

Ett CRM-system kan inte motivera en anställd.
En ny analysplattform kan inte ersätta ett bra utvecklingssamtal.
En KPI-rapport kan inte lyssna på en frustrerad servicerådgivare.

Det är ledarskapets uppgift. Men då måste vi våga vara mänskliga.


Modet att vara chef med hjärta

Vi behöver en ny typ av chef i bilbranschen. Inte svag, inte passiv, men modig nog att vara närvarande, att visa känsla, att se människan. En chef som vågar erkänna när något inte fungerar, och som vågar be om stöd, både från sin chef och från sitt team.

Det är inte ett tecken på svaghet. Det är ett tecken på mognad.

Det är dags att göra upp med bilden av chefen som den ensamme beslutsfattaren.
Det är dags att sluta låtsas som att vi klarar allt själva.
Det är dags att våga prata om ledarskap på riktigt.


En uppmaning till branschen

Om vi vill ha hållbara företag, lönsamma verkstäder och lojala kunder, då måste vi börja med de som bär verksamheten varje dag: människorna.

Och de människor som leder andra behöver mer än bara budgetansvar och styrkort.
De behöver mod, stöd och ett klimat där det är okej att växa tillsammans.

Det är inte teknik som avgör framtiden för bilbranschen. Det är ledarskapet.

Tack för ordet!